1/2 knäckebröd - check.

TOO MANY PEOPLE YOU USED TO KNOW

THEY'VE SEEN YOU COMING

AND SEEN YOU GO

THEY KNOW YOUR SECRETS

AND YOU KNOW THEIRS

THIS TOWN IS CRAZY

BUT NOBODY CARES

THEY WONT READ YOUR BIOGRAPHY THESE MEN

THEY WILL ONLY BREAK YOUR HEART

ANNA ÄR MED I EN FILM!

note to A:

som vanligt hittar alla kärleken ganska så samtidigt och jag ska tydligen vara Gustavs flickvän nu :) men det är bara tills januari, sen får jag se. natt nu.

AAAAJJ

jag har aldrig haft så här jäkla skitont på sina ställen som jag har just nu. men jag är inte tillräckligt punk för att skriva exakt vad som har hänt så här på internet.. dunudunudunu (hajen-låten) i morgon spenderar jag iallafall dagens första 3 timmar under händerna på en som heter Jan. let there be sun. AAAAAHAAAAAJJJJ

sjuk överallt!

majorna 15° inomhus och petras favorittröja.

lista på olika slags värme:

ljusvärme

elementvärme

kroppsvärme

te, som är varmt

värme från ullskor som jag inte har

mina riktiga vänner som jag kan prata med på internet

om jag fick välja mellan att jobba ett helt liv eller vara ledig ett helt liv hade jag valt: ledig ett helt liv. idag kom mamma med min kamera det spritter redan i fingrarna. om jag bara kunde få lite mer tid till mig.

1920.

oh it's getting better!

jag skriver inte så mycket nej. men kanske snart.

det var en gång.

I could sleep I could sleep I could sleep

midas.

freak scene.

hej från stockholm. st eriksplan. det är härifrån vi jobbar. jag kom precis från apoteket, handlade viktiga saker för flera hundralappar och nu svart kaffe, äpple. tänk om stockholm är min nästa stad? jag tycker ju om tunnelbanan, mosebacke och joanna. jag ska fundera över saken när jag har tid. mitt sommarlov började igår och slutar på fredag. tentan är klar, flytten, festivalen, repet, städet, pusset. allting är färdigt. det är en konstig tid nu. alla bara försvinner.
bara jag som är kvar. jag är så glad att ni har mig kvar.

det största och bästa jag tar med mig hem till götet om ett par dar är kanske det jag fattat: att man ibland gör bäst i att bara vara tyst. förövrigt jättebra dag. hejdå.

dagens parfym - agent provocateur.

ros fick ros idag.

koltrast.

 jag har väl vetat så länge jag vet att inget av detta var någonting äkta. men inne i hjärtat sjunger en svärtad koltrast i kvällen, om den vännen. 

winter took his life

igen och igen.

dörren slår igen bakom mig. bangatan är ångestframkallande söndagstom, som efter en atombomb. inom loppet av två dagar har jag både blivit csn-hotad OCH bombhotad. ja det är helt sant! en gänglig man runt 40 hotade spränga radiomasten som står precis ungefär 1km från där jag sov igår. bomben låg i bakluckan på hans bil. det var helikoptrar och poliser, avspärrningsplastsnören och sirener. det kunde varit farligt, det kunde varit livsavgörande, ödesdigert, KRIG! - och det enda jag kunde tänka på var om Du hade blivit ledsen, ifall jag dog?

någonstans under håret, bakom mitt högra öra har jag ett hål i huvudet. ett hål där allt mitt lugn och förnuft håller på att rinna ut. jag håller på att gå av.

vi är inte sånna som i slutet får varann, och slutet är nu. 

BOBBY BABY - BUT HOW (hela texten) !

die wirklichkeit, die angst, der tod.

av någon obskyr anledning rotade jag i min gamla fula vita väska idag. det låg en lapp där i. en lapp jag sparat sedan januari 2007 i sann masochistisk anda. som när man petar i ett sår för att se om det fortfarande gör ont. det hänger ihop med min alltid så ständiga stanna-kvar-när-jag-borde-gå-sjukdom. minnet gjorde mig lite ledsen. jag tycker inte om att vara nostalgisk. jag tycker inte om att tänka tillbaka på tider som varit, som aldrig kommer igen, människor som aldrig kommer tillbaka, platser man aldrig någonsin återvänder till, ni vet. jag slängde den, lappen. kanske skapade någon slags symbolik med det hela? - jag slänger din lapp alltså finns du inte. sedan kom emma och drack te med mig. hon säger så bra saker, tycker så bra.

du rynkade ögonbrynen och tog min hand. det var ingenting kärleksfullt över det hela, bara praktiskt.

väntar på kranen.

baby we were born to run.

Greta Marie Skau sa en grej:

ditt uppdrag är att söka sanning och erövra kunskap, för annars blir du tokig. du söker svar på dina frågor. du måste fånga sanningen och letar efter ord att formulera den med på bästa sätt. du kommer till en punkt där du är 2 sekunder från att utropa "jag har det!" men då! - upptäcker du en ny sanning, en ny som skiljer sig från den tidigare. så småningom börjar du tvivla på att det finns en endaste sanning, en sanning med stort S.  

föreställ dig ett landskap. lägg märke till grundstrukturerna - berg, dalar, sjöar, vattendrag. strukturerna tycks alltid vara de samma, men du som observerar dem vet att de i själva verket ingår i en evig förändringsprocess. landskapet förändras över tid och det ser olika ut beroende på om det är vår eller sommar, om det är sommar som övegår till höst eller höst som följs av vinter. det ser olika ut beroende på om det är dag eller natt, om det regnar, snöar, om solen skiner och om vinden blåser. landskapet förändras hela tiden och är ändå det samma. gick du en sväng skulle du märka hur samma landskap såg olika ut från bergstopp till bergstopp.

vad skulle då vara mest sant? - det du såg uppifrån berget eller det du såg nerifrån sjön, det du såg på dagen eller det du såg på natten? det du såg på sommaren eller det du såg på vintern? det du såg i regn eller det du såg i solsken? det du såg som barn eller det du såg som vuxen?

istället för att söka sanningen med stort S bestämmer du dig för att ta reda på hur landskapet ter sig i andras ögon, från deras utsiktspunkt. eller? ELLER?

jag & en lek.

ifall: att åka tåg i 14 timmar är som att hålla andan under vattnet är: att gå av tåget i göteborg som att komma upp till ytan och andas frisk, klar höstluft. jag och emma åkte från umeå C igår kväll 20:58. jag väntade på att klockan skulle bli 11:00 hela tiden. 11:00, och några nollor efter det, resan tog aldrig slut. men nu är jag hemma. tillbaka igen. jag kanske aldrig mer ska åka långt bort, till utomlands eller norrland. just nu känner jag hur som helst inte för att röra mig en millimeter på dygn, kanske veckor.

resan runt i norrland, urkultfestivalen och allting har varit jättebra! jag tar med mig massa bra grejer och ska aldrig glömma någonting alls. men mest minns jag nog Per från tåget. Per är alltså 17 år. han ser inte ut som en kille som gillar Iron Maiden. han var väldigt mycket 17 år och väldigt snäll. vi såg harry potter tillsammans och jag fick smaka på hans coca-cola. vi pratade om vem man var när man var full och sedan somnade jag på hans arm.

trots allt kan jag inte hjälpa att tänka på den jag aldrig ska höra av igen. jag försöker nästan inte ens att försöka låta bli. de här tankarna är så vanliga, så patetiska och vanliga. så vanliga och söndertänkta som bara ett I love you kan vara.  jag kanske - gud förbjude- är vanlig.

en dag om hallon.

hela livet blev en helg.

du gamla fria nord.

och nu har vi alltså istället en vänskapsrelation som i allt väsentligt liknar en kärleksrelation. för vi har krisat, som alla par. jag har sett dig grina och tvivla och skratta. och du har sett mig, allra längst ner och livrädd. det är bara några få av dem jag gillar som får se mig gråta, fattar du? nej du fattar inte. det finns ett avstånd mellan oss. jag ser det nu. det har alltid funnits där. men jag smyckade det avståndet med kärlek förut, ljög mig nära.

mörkret ligger över sommarens nästan sista dag, men ingenting mer finns att säga. jag vände dig ryggen för det var min tur att gå först. den som lämnar, den blir fri. den andre blir ensam. så mycket förstår jag utan att någonsin ha förstått mig på dig. kommer du ihåg? mörkret var på väg att lägga sig över sommarens första dag. vagnen rullade fram, dörrarna stängdes. jag stod vid en hållplats i göteborg och såg dig försvinna bort, såg dig bli fri. det blev min tur nu igen, jag tvingade vinden att vända.

om bara några dagar lämnar jag göteborg åt intet. jag ska resa norr ut, till nord. hemskt mycket farväl sålänge.

tillåt mig presentera min nästa sambo, och mig.

.

om hon låtsas, betyder det att hon bryr sig!

havet,loppis,glass,båt,konsert,räkor,sol,bikini,yo.

hållplats 3.

vid vägens ände stannar vi. och jag som aldrig skulle återvända. världen skulle öppna sig när jag flyttade därifrån. och världen öppnade sig och världen var en stor stad. jag tyckte jag var modig då, som ett lejon. men nu tycker jag mer det känns som mod att flytta tillbaka. där jag kommer ifrån kan vara lika mycket ett duntäcke som ett fängelse - fine line. jag är skraj. jag har inte bott där sedan jag var tvungen. det var två år sedan nu om man räknar bort april 2007.

det är fredag och det regnar. idag på telefonen sa mamma "herre jösses vad det regnar" som om hon aldrig sagt så förr. vi som kallades systrar tuggade djungelvrål till drippdroppen på rutan och snyftade till sorgsen film ikväll.

jag är så trött i huvudet.

nu ska jag sova. okej godnatt hejdå puss hej.